Marie Claeson

Jag ska våga vara mig själv – här – tillsammans med er – välkommen!

High On Loving You = H.O.L.Y

S L O W

Förkovrar mig i en solsäng under altanens parasoll. 

Peace

”it does not mean to be in a place where there is no noise, trouble or hard work.

it means to be in the midst of those things and still be calm in your heart.” 

Den här tanken var bifogad längst ner i ett mail, som i övrigt berörde ett arbetsrelaterad ämne. Det kom mig tillhanda i måndags, första dagen på jobbet efter 20 dagars ledighet.
Det träffade rätt. Tack för insikten till den fina människa som jag fick mailet av.

Andas!

Rosemary beach, Florida

Jag är nere vid Mexicanska golfen. Ser och hör vågorna rulla in mot stranden, den vita mjöliga sanden, så underbar att känna mellan tårna. Mår gott. Avslappnad. Rofylld. Insuper allt det vackra omkring mig. Det här är en idyll. 

Bor på ett fantastiskt hotell som heter The Pearl. Magiskt och sagolikt. Fantastisk personal. Hotellet ser ut som ett slott. Vårt rum har två balkonger, en vetter mot havet och den andra mot gatan där några restauranger ligger. På kvällarna spelas det livemusik på en av dem. Just nu ligger jag i sängen med balkongdörren mot restaurangen öppen, jag hör en vansinnigt duktig saxofonist smeka sitt instrument. Galet vackert!

Så tacksam att jag får uppleva detta. Så tacksam över min syster som ligger bredvid mig i vår jättesäng här i vårt supermysiga rum. Så tacksam att vi har varandra. I vått och torrt.


Vårkänsla

Efter en långsam löptur hoppande mellan hundbajs å vattenpölar är jag tillfreds. Hade turen att ha sällskap av hela familjen. Nu är våren på G. Välkommen!  

Vinterdag

Ljuvligt vinterväder har vi haft hela helgen. I går promenerade jag på isbanan inne i Luleå och idag blev det en löptur här i byn och sedan en tur ner till älven för att titta på vackerheten, fruset snötäckt vatten ger vita rofyllda vidder.

 

När orden tryter…

… får det bli en bild till. Gonatt 💤💤

  

Kloka ord

 

Torsdagskväll på mammas sängkant

Ibland vill jag bara skrika rätt ut. Livet pågår för fullt, mamma lever mitt i det men kan inte delta. Jag berättar om allt kul som händer i livet utanför hennes avdelning  på omsorgsboendet men hon är begränsad i sitt livsutrymme. Hon vandrar i korridoren och växlar mellan att sitta i soffan, på stolen eller ligga i sängen. 

Ikväll har jag suttit på hennes sängkant. Strukit hennes lena panna och kind, hållit hennes hand. Sjungit ”jag hade en gång en båt 🎶” och berättat om livet som pågår för fullt utanför hennes begränsade livsutrymme. Det är grymt. Jag gråter av ilska å sorg. Varför får Mamma inte vara med? Demens är enligt mig den grymmaste av sjukdomar. Men det är min syn på det. Alla har vi vår egen livsberättelse. 

Nu är jag åter ute i livet. Sitter i bilen å väntar på H som snart tränat klart. Livet pågår nu – för oss utanför avdelning 1.

Lördag med positiva plusgrader

Tänk vad lite frisk luft och dagsljus kan göra gott!

Vaknade tidigt för att vinka iväg sonen på bortamatch men sedan såsade jag på… Gjorde lite nytta med att betala räkningar å annat fix men mycket ”bara vara” blev det också. I och för sig tror jag (nä vet) att jag just nu har ett stort behov av bara vara. Hade en tuff arbetsvecka förra veckan och har inte riktigt hämtat mig än trots flera lediga dagar denna vecka. Det är som att kropp och knopp inte längre pallar fjorton timmars arbetsdagar. Förr gick det men njet, inte längre. Går bra när jag är mitt i det för då är jag liksom på rull och bara gnor på men det kommer surt efteråt…

Jag gjorde en rolig sak i förmiddags också. Fixade i ordning 2016 års familjeplaneringskalender som hänger på väggen vid diskbänken. Har känt mig halv utan den i januari. Då har vi noll koll på läget men nu – nu är det så fint inskrivet så man vet vad som händer framöver. Jag gillar det. Att ha lite överblick. Ser att det är mycket skoj som väntar framöver. Resor till Gällivare, Växjö, Umeå, USA och Prag. En härlig blandning med resor under året. Blir nog några fler också…

Har hittat en passande ledig helg i juni för att måla kyrkstugan tror jag. Sonen ska konfirmeras på midsommarafton i Gammelstads kyrka och det skulle vara roligt om kyrkstugan lyser nymålat röd då.

Nu sitter jag här vid köksbordet med en kaffekopp och utanför fönstret har mörkret lagt sig. Sportradion står på och det är hockeyrapporteringar från olika arenor runt om i Sverige. Ensam hemma. Lugn. Men längtar efter att hoppa i bilen och hämta hem sonen som strax landar i stan igen efter 30 mil i buss idag. Det blir vi två hemma på tu man hand i kväll. Gubben har dragit ner till Umeå för att spendera ett dygn med dottern. Så vi kör kvalitetstid med ”var sitt barn på var sitt håll”.

Trevlig lördag till er som läser!

Post Navigation

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.