Marie Claeson

Jag ska våga vara mig själv – här – tillsammans med er – välkommen!

Mitt tal till mamma

Mamma,

Jag vet inte hur jag i ord ska kunna uttrycka vad du betytt för mig.

Att växa upp med dig som mamma gjorde att jag fick växa upp stolt. Du har varit och är min största förebild.

På 70- och 80-talet när jag växte var det inte vanligt att kvinnor tog plats såsom du gjorde. Du lyste som en stjärna och dina ögon glittrade. Du var både vacker, stark, smart och skojjig.

Ditt sätt att förhålla dig till ditt arbete är något som inte någon som funnits i din närhet kunnat undgå. Jag har aldrig mött någon som arbetat så hårt som du. Det har präglat även mig och min syn på arbete. Man har en skyldighet att prestera, det går inte bara att ställa in skorna på kontoret och tro att det är tillräckligt för att förtjäna sin lön. Man ska göra sitt yttersta. Det har du lärt mig.

Jag har dig att tacka för så mycket. Att du gett mig din styrka. Att du alltid uppmuntrat mig och sagt att jag är fantastisk fast jag i efterhand insett att så var i verkligheten i alla lägen inte alltid fallet.

Du fick mig att tro på mig själv. När du blev sjuk blev även jag sjuk. Att förlora dig , min mamma, som ALLTID brytt sig om mig och först inte förstå vad det var som hände. Det gjorde ont, så fruktansvärt ont att jag tappade fotfästet. Och då fanns du inte längre där för att bära mig.

Men styrkan du gett mig fick mig på fötter igen. Och här står jag. De sista årens mörkare minnen har gett plats för alla de ljusa. Jag ser dig framför mig i dina glansdagar. Retsam, energisk och med full koll på allt. I vår familj har du varit ryggraden. Det är dig vi litat på till 100%.

Som dotter till dig såg jag allt du gjorde inte bara för mig, Malin och pappa utan även för andra. Under uppväxtåren har jag överhört mängder av samtal, du stöttade, pratade och fanns där för de dina. Släkt som vänner.

Eftersom jag och Malin flyttade hemifrån redan som 16åringar för att studera vid friidrottsgymnasiet i Umeå och sedan flyttade direkt till USA för 4års universitetsstudier är jag så tacksam att jag när jag återvände hem till Luleå fick möjlighet att vara nära dig. Du gav mig jobb hos dig, men åh nej. Jag märkte snabbt att det inte fanns några fördelar med att vara dotter till chefen. Tvärtom, du var stenhård med mig. Det var först som 24-åring som jag verkligen bråkade med dig. Oj, oj, tongångarna gick höga när du tyckte jag var trög som inte fattade direkt. Så hörde jag dig aldrig tala till dina kunder men jisses vad jag hade det hett om öronen. Resultatet då, jo du har gett mig en gedigen kunskap i redovisning och jag törs nog säga att jag är grym på att förstå sambandet mellan resultat och balansräkning. Det är tack vare dig mamma. ❤

Under de där åren tillsammans, bara du och jag, kom vi varandra närmare. Jag lärde känna kvinnan Ulla-Britt och inte bara mamman Ulla-Britt. Det är jag tacksam för idag. Det känns som att nu när jag ser hur ditt liv slutade att det fanns en större mening med att vi skulle jobba ihop.

När jag tänker på dig så tänker jag på allt fint du ordnade för oss, sådant vi då tog så för givet. Påsk bufféer i stugan och mysiga middagar på fredagskvällarna när vi kom hem med bussen från Umeå. Du stod alltid på balkongen på Björngatan och vinkade åt oss när vi steg av bussen på Loet. Och från Lerbäcken är det inte bara jag, utan även mina barndomsvänner som minns fredagsmyset i soffan med popcorn, bridgeblanding och läsk.

Trygghet.

Nu som vuxen och med eget ansvar för familj ser jag tillbaka på dig och vilken superkvinna du var. Hemmet höll du i toppskick, rent och mysigt på samma gång och alla dessa små saker du ordnade av omtanke. Aldrig förstod vi där och då hur mycket engagemang och tid du la på att ordna så fint för oss.

Tack mamma. Ditt minne lyser klart och jag kommer alltid fortsätta älska dig. Jag är ledsen att vi inte fick ha dig i vårt liv längre men jag känner ett lugn och en frid i att du sluppit ifrån din sjukdom. Du är värd det bästa, att återfå din frihet, din självständighet och din styrka. Det har du nu vunnit åter.

Tack för ALLT älskade mamma.

/ Din dotter Marie 4/6 2018… i Ljusets kapell

Annonser

2 0 1 7

Året då A tog studenten, H gick ut grundskolan, N fyllde 50 år och vi flyttade från vår kära by ❤️ in till centrala Luleå.

Som om detta inte var nog så har även jag bytt arbetsgivare under året och A har fått sitt första stadigvarande jobb. A har även bytt innebandylag och spelar nu med Dalen i Sveriges och troligen världens bästa liga SSL.

På den roliga idrottsfronten fick även H göra landslagsdebut och ikläda sig tre kronor tröjan i två matcher mot Finland.

Nu kan vi skoja friskt med N som är den enda i familjen som inte fått representera Sverige

💙💛💙.

Det är nämligen lite kul eftersom N nog är den som är mest idrottsintresserad av oss alla i familjen.

I dag har vi städat ut julen och välkomnar nu 2018 med luft och ljus. Här kommer några trolska bilder från dagens promenad runt Luleå stad.

Lediga mellandagar

En öppen dag. Det älskar jag. Dessa tre semesterdagar mellan jul och nyårshelgdagar känns som en skänk från ovan. Vi har haft en fin jul. Den första och förhoppningsvis den sista i denna ”mellan boenden lägenhet” vi nu huserar i. Om allt går enligt plan flyttar vi in i vår nybyggda bostadsrätt vid vattnet innan nästa jul står för dörren. Men blir det inte så är det helt ok det med. Den som väntar på något gott…

Jag har så smått satt igång med lite reflektioner över året som gått. Mycket har hänt. För min egen del tänker jag återkomma med inlägg kring det. Jag har nämligen upptäckt att det är väldigt roligt för mig att läsa tillbaka på bloggen. Tyvärr finns det inte mycket att läsa under 2017. Jag har haft fullt upp med att hänga med i livet och min lilla blogg och allt skrivande överhuvudtaget har fått stryka på foten.

Tänker kompensera det med lite summering av heeeeela året i ett eller flera kommande inlägg. Kvällen har jag avrundat med ett skönt yogapass så Namaste till er alla och på återhörande ❤️

Seriepremiärer

I går sonens hockey och nu susar vi ner till Umeå i arla morgonstund för att se dottern i hennes innebandyseriepremiär.

Yes, nu är helgerna räddade ett halvår framåt 😄😜😄

Ledig dag

Tagit semester idag. Varit uppe tidigt för att skicka iväg sonen på äventyr. Sedan har jag legat och filosoferat och bara slappnat av, men nu hoppar jag upp och lever denna dag. Solen skiner in genom persiennerna.

En fridsam helg önskar jag er 🙏🏻❤️🙏🏻

Fredag den 13:e

Snön har yrt i Norrbotten det senaste dygnet. Jag sitter på en buss på väg mot Umeå och har nyligen passerat länsgränsen till Västerbotten. Även i detta län breder en massiv gråhet ut sig. Bussen rullar stadigt på det knöliga underlaget och som vanligt finner jag bussresan fridsam. Det är mysigt när tystnaden breder ut sig och sedan bryts av. Stillsamt sorl mellan några passagerare, en hostning eller en plötslig ringsignal från någons mobil. 

En ung tjej några stolsrader framför mig sitter och lägger sin makeup. Själv ser jag nog lite rolig ut. Har en sån där halskudde  man knäpper fast runt halsen. Tänkte att det skulle hjälpa min onda nacke lite.

Ser fram emot en mysig helg med min underbara dotter och turligt nog ska jag få se två innebandymatcher också. De möter Hammarby och Telge i helgen. Roligt med lite nya motståndarlag.

Vill önska Er alla en fröjdefull helg fylld med det ni själv VILL fylla den med. Glöm inte att det är DU som styr ditt eget liv, ingen annan.

Namaste … bifogar bild på utsikten från bussfönstret

JULAFTON – sista dagen på löparutmaningen tillika dag 7 0 !

En fantastiskt fin julafton går mot sitt slut 🎄🎁🌟.  Och ver ni – klockan 21:30 avrundades den med en löptur runt byn med dottern, jippie! NU är jag i mål med projekt ”springa varje dag fram till julafton”. 70 dagar har förflutit sedan jag yppade löftet. 

Hur gick det?

Nu har jag precis suttit och räknat ihop dagarna. Klart har ju varit för länge sedan att jag missat målbilden men jag ser mig ändå som en vinnare.

Jag har sprungit 46 utav dessa 70 dagar. Det innebär 66% måluppfyllelse. Om vi ser till hur mycket jag sprang före målbilden sattes är det ändå en jackpot. Jag har kommit igång igen 💪🏻

Nu ska jag klura ut vad nästa målbild är. En sak har jag lärt mig. Det är kanske läge att sätta ett lite mer realistiskt mål. Av många olika skäl, ett är att min hälsena inte pallar löpning varje dag 😂, den är öm som en fiolsträng! 

Skickar med en bild från förmiddagens samling vid julkrubban i Gammelstads kyrka. En fortsatt fridsam jul önskar jag er som läser.

Dag 68 & 69

I torsdags som var dag 68 fick julmatshandling på ICA prio före löpningen men vi lämnade butiken kl 21:30 rätt lugna. Var ingen galen hysteri i affären vilket var en lättnad. Väl hemma drack vi bubbel och firade vår 20-åriga förlovningsdag som inföll den 21:a december ❤️.

Idag har jag varit ledig från jobbet. Har hälsat på kär faster å farbror och sedan min kära mamma. Jag låg bredvid henne på sängen och sjöng julsånger medan jag strök henne över håret. Fina mamma – julen är en tid då jag saknar ditt ”gamla jag” extra mycket. Men idag var en bra dag! På hemvägen i bilen fick jag en fin pratstund med min kusin i telefon.

Väl hemma tog jag mig ut på en kort löpsväng. Stannade till vid uterinken där sonen var å åkte med en kompis. I kväll efter middag tillsammans har vi spelat Bingolotto och myst i soffan med yatzy också. Nu är endast tomten och jag vaken.

I morgon är det julafton 🙏🏻🌟🙏🏻

Dag 66 & 67

I går tisdag blev det ingen löpning pga nya kassor på jobbet vilket innebar lååång dag och därefter direkt till supermysig tjejmiddag med go mat, vin och julklappsspel.

Idag onsdag, tillika dag 67, uteblev löpningen men jag och dottern tog en skön promenad i en timme under den nattsvarta himlen. Julstjärnor och adventsstakar, julgranar och ljusslingor lyste upp vår väg.

I dag är en riktig bemärkelsedag – det är 20 år sedan jag och min man förlovade oss. Tänk att vi funnits vid varandras sida i 20år. Mycket har vi upplevt tillsammans och mer hoppas jag det blir ❤️, grattis till oss N 🎉🎶🎉

Dag 62-65

Fredagen var dag 62, blev lååång dag på jobbet igen och ingen löpning men lördag och söndag har jag kommit mig ut i dagsljus. Blev totalt en mils löpning i helgen. Härlig rodnad på himlen i lördags och trolsk dimma låg som en slöja ovanför älvens is.

Nu sitter jag vid köksbordet och dag 65 som är idag måndag har övergått till kväll. Ute regnar det och är halt underlag. Det tillsammans med lång dag på jobbet utan vare sig lunch eller fika gjorde att det blidde noll meter löpning i dag.

Alltså, nu är det bara 5 dagar kvar till julafton som är sista dag på min lilla utmaning. Målet – löpning varje dag fram till jul som jag satte för 65 dagar sedan har ju definitivt inte infriats. Dock ska jag summera statistiken efter julafton för att få svart på vitt HUR många dagar det blev löpning. Jag väljer att inte se det som ett misslyckande utan gläds att jag definitivt sprungit mer än jag gjort om jag inte hade satt upp målet. Namaste å gonatt från en väldigt trött kvinna som längtar efter julledighet.

Lägger in en bild jag tog från mitt kontorsfönster i dag. Läckert tyckte jag

Post Navigation